Läkemedel i någon form har alltid funnits. Från första början använde människor örter för att behandla sjukdomar och andra åkommor. Långt tillbaka i tiden fanns det kvinnor som kokade ihop örter och till dem kunde man komma med sina besvär. Än i dag används naturprodukter som läkemedel och många tilläggsvitaminer är gjorda av naturens egna varor.
Vi går tillbaka till 1700-talet, då digitalis upptäcktes. Det är den aktiva substansen i fingerborgsblomman som anses. Digitalis är en väldigt giftig växt och enbart 2–3 blad räcker för att döda en vuxen människa. Redan under medeltiden var digitalis känt och användes mot hjärtproblem. Blommorna kan ha rosa, vit eller violett färg, och de är fläckiga inuti. De sitter i en klase och stjälken är omkring 1–1,5 meter hög. Långt tillbaka i tiden trodde man att bortbytingar kunde avslöjas om barnet fick bada i ett avkok av digitalis. Det var troll som bytt bort sina barn mot människobarn, och då skulle barnen lämnas tillbaka. Hur man såg det förtäljer inte historien.
Nästa stora medicinska upptäckt var salicylsyran, den tillverkades under 1800-talet som en industriell produkt. Salicylsyra gav man till de som hade sår som var infekterade, mot reumatism, tuberkulos, difteri, dysenteri och andra sår som kunde vara infekterade. Det märkliga var att redan då tillfrisknade de som fick en sådan behandling.
Under 1940-talet upptäcktes penicillinet. Det var den skotske biologen Alexander Fleming som bara av en tillfällighet upptäckte det. Han skulle analysera stafylokockbakter
ier, men han glömde bort att städa undan dem när han åkte på semester i augusti 1928. När han återvände hem igen upptäckte han att stafylokockodlingar hade blivit infekterade av mögelsvamp. Det som förvånade honom mest var att det inte längre fanns några stafylokockbakterier kvar på området som var runt mögelsvampen. Då förstod han att mögelsvampen kunde ta död på bakterier som fanns i närheten av stafylokockbakterierna. År 1945 fick Alexander Fleming Nobelpriset i medicin tillsammans med Howard Walter Florey och Ernst Boris Chain, för upptäckten av penicillinet.
Efter andra världskriget blev det en otroligt stor utveckling av den farmakologiska kunskap som ligger till grund för dagens läkemedel. År 1949 kom upptäckten av kortison som hjälper mot inflammationer av olika slag, särskilt mot reumatism. Under 1950-talet upptäcktes nya mediciner som kunde hjälpa människor som hade psykiska åkommor. På 1960-talet utvecklades flera läkemedel som hjälpte mot astma, magsår och högt blodtryck. Under 1980-talet kom nya mediciner som hjälpte för höga blodfetter (kolesterol) och mot hjärtsvikt.
Hittills under 2000-talet har antiinflammatoriska läkemedel upptäckts och det med biologiska antikroppar. Även något som kallas för tyrokonashämmare (TNF-alfahämmare) som man behandlar cancerpatienter med, har man sett hjälpa. Även vaccin mot hepatit som fungerar bra har upptäckts. Det forskas mycket på läkemedelssidan och särskilt mycket görs det på gen- och cellterapier.
